Hej,
Medan jag jobbade på ett kontraktsuppdrag i Tyskland så besökte min Filippinska fästmö mig där under ett 3-månaders turistvisa (vi har nu varit tillsammans snart ett år). Då mitt tyska kontrakt var på väg mot sin ända och det var snart dags för mig att flytta tillbaka till Sverige, så beslutade vi att tillsammans ansöka online för ett Svenskt uppehållstillstånd för min fästmö.
Ansökan var inga problem alls, och eftersom Migrationsverket hade givit oss ett kontrollnummer för ansökan så fick vi till och med lov att lämna min fästmös biometriska data på Svenska Ambassaden i Berlin. Något som annars min fästmö hade fått göra senare, på ambassaden i Bangkok - en 4-5 -dagars resa från där hon bor i Filippinerna! Ett par veckor efter det (i slutet på mars i år) så flög min fästmö tillbaka till Filippinerna.
Efter ett par veckor i Filippinerna så visade min fästmö alla symptom av graviditet, vilket bekräftades via urintest och senare ultraljud. Vi har alltid pratat om att vi vill ha barn, så vi var initialt jätteglada, men våran lycka falnade snart när vi läste på Migrationsverkets hemsida att ingen förtur ges för någon uppehållstillståndsansökan, punkt! Jag har till och med fått det beskedet skriftligen via brev, utan någon form av information hur man överklagar (ja, dom har helt enkelt tagit bort rättigheten att överklaga).
Min fästmös graviditet är nu cirka 12 veckor gången, och hon har det otroligt svårt att klara sig själv (utan att gå in på några detaljer), både fysiskt, medicinskt, socialt, och finansiellt. Naturligtvis vill vi ju vara tillsammans i Sverige under graviditeten, och där är ju också var vi skall bo med vår familj.
Att inte tillåta prioritet i ett ärende - oavsett anledning, medför att vi inte får oss tilldelat en handläggare, som medför att vi inte kan få prioritet i vårt ärende - anser vi är ett brott mot mänskliga rättigheter och mina rättigheter som Svensk medborgare (och säkert ett flertal andra Svenska/EU lagrum eller lagliga avsikter). Vidare anser vi att "hönan-eller-ägget", eller "moment 22-principen" är inte en situation statliga myndigheter har rätt att utsätta sina medborgare för, då det försätter medborgaren i en omöjlig situation som gör medborgaren rättslös.
Vi anser att det är mycket viktigt att min fästmö får den behandling och tillsyn i Sverige, som gravida kvinnor behöver och har rätt till (vilket av många anledningar är nästan omöjligt för henne att få i sitt hemland).
Vi anser att det är vår rättighet att mamman till vårt ofödda barn skall kunna få prioritering av sitt uppehållstillstånd, så att hon kan bo med mig och få min tillsyn och hjälp hon erfordrar.
Vi anser att vår ansökan för min fästmös uppehållstillstånd är ett solklart fall, som inte kan möta några hinder för bifall, då vår relation och avsikter är helt klara - eftersom vi väntar barn tillsammans, och har därför ingen anledning till någon form av dröjsmål i behandlingen av vår migrationsansökan.
Vi anser att min fästmös och vårt ofödda barns situation är mycket allvarlig, och utöver normal medmänsklighet, sunt förnuft, behovsprövan, och humanitär lagstiftning - att det är ett brott mot mänskliga rättigheter och mina rättigheter som Svensk medborgare att inte prioritera hennes uppehållstillståndsansökan (vilket inte har varit ett problem alls i det förgångna).
Vi lever i en demokrati, där medborgaren har under alla omständigheter rätt att föra sin talan, rätt att överklaga, och rätt att bli behandlad enligt vad som är mänskliga rättigheter. Att kategoriskt neka någon som helst förtur kan inte vara lagligt: Då Migrationsverket hanterar människors livsöden, ofta med liv eller död på spel, så måste det finnas någon form av prioriteringssystem, liknande triage-systemet dom använder på akutmottagningar, där man bedömer den uppehållstillståndssökandes behov och därigenom sätter prioriteten för behandling av ansökan.
Vad för rättigheter har vi i detta fallet?
Vi är ju mötta av en stenvägg, där man kallt konstaterar "ingen förtur ges för någon uppehållstillståndsansökan", men det måste väl finnas ett sätt att överklaga detta?
Vad kan vi göra för att få min fästmö till mig i Sverige, i väntan på sitt (uppenbara) uppehållstillstånd?
Finns det andra vägar att gå, utöver uppehållstillstånd?
Vi är så desperata att vi funderar på att skaffa ett turistvisa för min fästmö. Jag har läst på online-forum att så länge uppehållstillståndet inte har tilldelats en handläggare så godkänner Migrationsverket normalt en ansökan för turistvisa. Så länge vi inte ljuger i visa-ansökan så har vi väl inte gjort oss skyldiga till lagbrott?
Vad för påföljder väntar oss i så fall när "det visar sig" att min fästmö inte kan, "av medicinska skäl", åka tillbaka till sitt hemland då hennes visa gått ut?
Jag är tacksam om ni kan ge mig ett uttömmande svar.
Vänliga hälsningar //
Magnus
Hej Magnus
Vi yttra oss inte över och lägger inte in några egna moraliska värderingar om vad man tycker om lagstiftningen, utan svarar endast rent av bara på vad lagstiftningen säger i olika typ av frågor.
Det är och tillhör inte dem mänskliga rättigheterna enligt konventionen. Om att ett land måste tillhandahålla någon form av förtur i lagstiftningen på diverse olika rättsområden. Därmed faller hela möjligheten till förtur utanför dem mänskliga rättigheterna enligt denna konventionen.
Därmed kan migrationsverket skriva som dem skriver på sin hemsida om "att ingen förtur ges för någon uppehållstillståndsansökan".
Samt att migrationsverket kan inte fatta något beslut om något som dem inte tillhandahåller och beslutar om. Därmed kan du inte överklaga deras information som dem har skickat till dig nu, samt detta eftersom det inte är ett myndighetsbeslut ifråga, och då ger det dig inte enligt lagen en möjlighet eller en rättighet till att överklaga en information eller en upplyssning som du nu har fått.
Anser du ändå att förtur i migrationsfrågor är och skall anses vara en mänsklig rättighet enligt konventionen. Så kan du alltid skriva och överklaga migrationsverkets information som dem har skickat till dig direkt till direktioriatet för dem männskliga rättigheterna.
Så med andra ord du har inga rättigheter till förtur angående din fästmös ansökan om uppehållstillstånd enligt någon lagstiftning.
Om man inte skall göra något som är olagligt, så är ända möjligheten att lämna in en ansökan om uppehållstillstånd till migrationsverket, och så som ni redan nu har gjort.
Angående tursitvisum är det så att så länge som man inte uppger några falska eller osanna uppgifter sin visumansökan, så har och kan man inte göra sig skyldig till något som är brottsligt.
Så om din fästmö nu vill ansöka om turistvisum lagom tills hon skall föda ert barn, så är det inget som juridiskt hindrar henne ifrån att göra en sådan ansökan till migrationsverket om turistvisum.
Plus kan man sedan inte åka tillbaka när ens turistvisum går ut så skall man ha mycket strakt synerliga skäl för att inte lämna landet och åka tillbaka. Det är flera väldigt gravt allvarligt sjuka personer som har fått avslag på sina ansökningar om att inte få stanna på grund av medicinska skäl här.
Samt om man inte lämnar landet frivilligt när ens visumtid har gått ut. Så riskerar man att bli utvisad med hjälp av polis som hämtar personen och avvisar denna från landet och EU. Samt man riskrar även att få återreseförbud till hela EU. Plus att ens ansökan om upphållstillsstånd riskar man att få ett avslag på eftersom man vissar på att man inte repekterar och följer den gällande lagstiftning på området.
Medan jag jobbade på ett kontraktsuppdrag i Tyskland så besökte min Filippinska fästmö mig där under ett 3-månaders turistvisa (vi har nu varit tillsammans snart ett år). Då mitt tyska kontrakt var på väg mot sin ända och det var snart dags för mig att flytta tillbaka till Sverige, så beslutade vi att tillsammans ansöka online för ett Svenskt uppehållstillstånd för min fästmö.
Ansökan var inga problem alls, och eftersom Migrationsverket hade givit oss ett kontrollnummer för ansökan så fick vi till och med lov att lämna min fästmös biometriska data på Svenska Ambassaden i Berlin. Något som annars min fästmö hade fått göra senare, på ambassaden i Bangkok - en 4-5 -dagars resa från där hon bor i Filippinerna! Ett par veckor efter det (i slutet på mars i år) så flög min fästmö tillbaka till Filippinerna.
Efter ett par veckor i Filippinerna så visade min fästmö alla symptom av graviditet, vilket bekräftades via urintest och senare ultraljud. Vi har alltid pratat om att vi vill ha barn, så vi var initialt jätteglada, men våran lycka falnade snart när vi läste på Migrationsverkets hemsida att ingen förtur ges för någon uppehållstillståndsansökan, punkt! Jag har till och med fått det beskedet skriftligen via brev, utan någon form av information hur man överklagar (ja, dom har helt enkelt tagit bort rättigheten att överklaga).
Min fästmös graviditet är nu cirka 12 veckor gången, och hon har det otroligt svårt att klara sig själv (utan att gå in på några detaljer), både fysiskt, medicinskt, socialt, och finansiellt. Naturligtvis vill vi ju vara tillsammans i Sverige under graviditeten, och där är ju också var vi skall bo med vår familj.
Att inte tillåta prioritet i ett ärende - oavsett anledning, medför att vi inte får oss tilldelat en handläggare, som medför att vi inte kan få prioritet i vårt ärende - anser vi är ett brott mot mänskliga rättigheter och mina rättigheter som Svensk medborgare (och säkert ett flertal andra Svenska/EU lagrum eller lagliga avsikter). Vidare anser vi att "hönan-eller-ägget", eller "moment 22-principen" är inte en situation statliga myndigheter har rätt att utsätta sina medborgare för, då det försätter medborgaren i en omöjlig situation som gör medborgaren rättslös.
Vi anser att det är mycket viktigt att min fästmö får den behandling och tillsyn i Sverige, som gravida kvinnor behöver och har rätt till (vilket av många anledningar är nästan omöjligt för henne att få i sitt hemland).
Vi anser att det är vår rättighet att mamman till vårt ofödda barn skall kunna få prioritering av sitt uppehållstillstånd, så att hon kan bo med mig och få min tillsyn och hjälp hon erfordrar.
Vi anser att vår ansökan för min fästmös uppehållstillstånd är ett solklart fall, som inte kan möta några hinder för bifall, då vår relation och avsikter är helt klara - eftersom vi väntar barn tillsammans, och har därför ingen anledning till någon form av dröjsmål i behandlingen av vår migrationsansökan.
Vi anser att min fästmös och vårt ofödda barns situation är mycket allvarlig, och utöver normal medmänsklighet, sunt förnuft, behovsprövan, och humanitär lagstiftning - att det är ett brott mot mänskliga rättigheter och mina rättigheter som Svensk medborgare att inte prioritera hennes uppehållstillståndsansökan (vilket inte har varit ett problem alls i det förgångna).
Vi lever i en demokrati, där medborgaren har under alla omständigheter rätt att föra sin talan, rätt att överklaga, och rätt att bli behandlad enligt vad som är mänskliga rättigheter. Att kategoriskt neka någon som helst förtur kan inte vara lagligt: Då Migrationsverket hanterar människors livsöden, ofta med liv eller död på spel, så måste det finnas någon form av prioriteringssystem, liknande triage-systemet dom använder på akutmottagningar, där man bedömer den uppehållstillståndssökandes behov och därigenom sätter prioriteten för behandling av ansökan.
Vad för rättigheter har vi i detta fallet?
Vi är ju mötta av en stenvägg, där man kallt konstaterar "ingen förtur ges för någon uppehållstillståndsansökan", men det måste väl finnas ett sätt att överklaga detta?
Vad kan vi göra för att få min fästmö till mig i Sverige, i väntan på sitt (uppenbara) uppehållstillstånd?
Finns det andra vägar att gå, utöver uppehållstillstånd?
Vi är så desperata att vi funderar på att skaffa ett turistvisa för min fästmö. Jag har läst på online-forum att så länge uppehållstillståndet inte har tilldelats en handläggare så godkänner Migrationsverket normalt en ansökan för turistvisa. Så länge vi inte ljuger i visa-ansökan så har vi väl inte gjort oss skyldiga till lagbrott?
Vad för påföljder väntar oss i så fall när "det visar sig" att min fästmö inte kan, "av medicinska skäl", åka tillbaka till sitt hemland då hennes visa gått ut?
Jag är tacksam om ni kan ge mig ett uttömmande svar.
Vänliga hälsningar //
Magnus
Hej Magnus
Vi yttra oss inte över och lägger inte in några egna moraliska värderingar om vad man tycker om lagstiftningen, utan svarar endast rent av bara på vad lagstiftningen säger i olika typ av frågor.
Det är och tillhör inte dem mänskliga rättigheterna enligt konventionen. Om att ett land måste tillhandahålla någon form av förtur i lagstiftningen på diverse olika rättsområden. Därmed faller hela möjligheten till förtur utanför dem mänskliga rättigheterna enligt denna konventionen.
Därmed kan migrationsverket skriva som dem skriver på sin hemsida om "att ingen förtur ges för någon uppehållstillståndsansökan".
Samt att migrationsverket kan inte fatta något beslut om något som dem inte tillhandahåller och beslutar om. Därmed kan du inte överklaga deras information som dem har skickat till dig nu, samt detta eftersom det inte är ett myndighetsbeslut ifråga, och då ger det dig inte enligt lagen en möjlighet eller en rättighet till att överklaga en information eller en upplyssning som du nu har fått.
Anser du ändå att förtur i migrationsfrågor är och skall anses vara en mänsklig rättighet enligt konventionen. Så kan du alltid skriva och överklaga migrationsverkets information som dem har skickat till dig direkt till direktioriatet för dem männskliga rättigheterna.
Så med andra ord du har inga rättigheter till förtur angående din fästmös ansökan om uppehållstillstånd enligt någon lagstiftning.
Om man inte skall göra något som är olagligt, så är ända möjligheten att lämna in en ansökan om uppehållstillstånd till migrationsverket, och så som ni redan nu har gjort.
Angående tursitvisum är det så att så länge som man inte uppger några falska eller osanna uppgifter sin visumansökan, så har och kan man inte göra sig skyldig till något som är brottsligt.
Så om din fästmö nu vill ansöka om turistvisum lagom tills hon skall föda ert barn, så är det inget som juridiskt hindrar henne ifrån att göra en sådan ansökan till migrationsverket om turistvisum.
Plus kan man sedan inte åka tillbaka när ens turistvisum går ut så skall man ha mycket strakt synerliga skäl för att inte lämna landet och åka tillbaka. Det är flera väldigt gravt allvarligt sjuka personer som har fått avslag på sina ansökningar om att inte få stanna på grund av medicinska skäl här.
Samt om man inte lämnar landet frivilligt när ens visumtid har gått ut. Så riskerar man att bli utvisad med hjälp av polis som hämtar personen och avvisar denna från landet och EU. Samt man riskrar även att få återreseförbud till hela EU. Plus att ens ansökan om upphållstillsstånd riskar man att få ett avslag på eftersom man vissar på att man inte repekterar och följer den gällande lagstiftning på området.
Om du tycker att svaret på frågan var till nytta och hjälp för dig?
Då tar vi tacksamt emot en gåva av dig till utgifterna som vi har haft för den juridiska rådgivningen och hjälpen som vi har givit till dig här. Du lämnar ditt bidrag enklast på länken här.
Samt har du juridiska frågor som du önskar ett svar på?
Skicka in och ställ dina juridiska frågor till oss här på jurist@2b4y.com, så besvarar vi dina juridiska frågor med svar helt gratis åt dig här.
Skicka in och ställ dina juridiska frågor till oss här på jurist@2b4y.com, så besvarar vi dina juridiska frågor med svar helt gratis åt dig här.
Det finns möjlighet att ansöka om besöksvisum för att genomgå planerad medicinsk vård i Sverige. Själva kostnaden för vården betalas av din fästmö, inte av svenska skattebetalare.
SvaraRadera